Here i go again

Tänkte skriva en kortis om beslut och ångest..


Ett av mina senaste val som jag ångrar mest av allt i hela världen var när jag sålde Nimble. Önskar jag kunde få det OGJORT och att hon var min igen..

Träffade min älskade Nimble i Torsdags och jag grät och grät som jag vet inte vad.. Det var lyckan att se henne igen.. Jag gick in med Mimmis ponny i ridhuset och ser en grå rumpa pasera och jag utbrister i min speciella falsett NIBBAN och hon vänder sig om och mer eller mindre springer fram till mig och jag springer och möter henne på hälften! Det är verkligen KÄRLEK som INTE kan brytas på några sätt. Gick brevid Nimbles nya ryttare och pratade lite om hur deras hoppträning gått ( Det var hon som höll i Nimble) och jag gick snett bakom för jag ville inte att hon skulle se mig tjuta som en dåre, då ropde Mimmi in mig till mitten för hon ville ha hjälp och då tror Nimble att hon ska följa med mig in och då viker hon av och ska minsann följa med :(... TÅRAR är bara förnament... Hon stod och tittade på mig hela tiden med öronen framåt, jag tror att Nimble trodde att jag kommit för att hämta hem henne... Men där gick hon ifrån mig för andra gången i mitt liv och inget kunde jag göra... MIN ÄLSKADE NIMBLE , hon kommer alltid förbli MIN<3. Saknaden är SÅ stor och jag kan inte kämpa mot tårarna, dom bara kommer... Mamma älskar dig min finaste älskling <3 Jag saknar dig hela tiden!!!!


image description





MIN FINASTE ÄLSKLING!!!!!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0