You dont know what you got, when you missing it alot

Nu har jag kommit hem ifrån mina underbara hästar. Nimble har ändrat inställning som fasen. Nu är hon pigg och väldigt rörlig! Dock hoppade hon ganska slarvit idag, men huvudsaken är att vi hade rytm. Nästa gång jag hoppar hemma ska jag göra det SJÄLV. Blir så stressat och jag kan fokusera mera på mitt då. Fan känns som jag vill ner och hoppa igen, ensam.. Men nu får de va nog tyvärr.. På Tisdag blir de hoppträning för Maria iaf..

Fan jag är så sjukt mesig just nu.. Gråter ganska mkt... Tänker på min avlidne älskade vän. VARFÖR? Så förbannad på mig själv, allt är ju bara mitt fel !!!!!!! Hade jag bett mamma kolla upp Joker tidigare så hade han funnits kvar hos mig NU. Va så kär i denna häst från första början och när jag fick rida ut på honom första gången, blev så lycklig över att få rida han jag drömde om varje natt. Den dagen mamma ringde hem och sa att en överaskning var påväg hem, jag grät så dant av all lycka när jag lyckades kläcka ur mamma var det var, innan hon kom hem. Kan någon människa ge mig svar? För jag börjar tro att de inte var sanning. Tror de är något som inte kommit fram än, som borde komma fram. Hur som helst, så hoppas jag någon läser detta inlägg och ser min längtan efter min älskade HÄST. <3

Nimble är så himla fin & hur fan ska jag göra? Vill absolut inte sälja denna älskade ponny till vem som helst. Vet inte ens om jag vill sälja henne. Vill att hon ska få ridas och tränas och tävlas av den rätta tjej/kille om jag inte har kvar henne.. Men de är min älskade livskamrat. Kan ingen bara göra henne 30 cm högre och några fler ändringar? DET HADE VARIT PERFEKT. Det är med tårar ( som vanligt) jag skriver såna här inlägg.. Jag tycker så himla synd om mig själv:s.. Men nu tänker säkert vissa såhär, du har ju en häst just nu och din mamma ställer alltid upp, så varför gnälla. JO JAG VET, säger jag då. MEN , jag saknar min älskade JOKER. Känns som någon tagit han ifrån mig med flit. Det här var så tragiskt så det borde inte kunna gått att nåt såhär skulle hänt...

Sen har jag ångest oxå, eftersom jag är 18år och får inte rida ponny mycket länge till.. Jag känner mig så stor på min älskade häst.. Känns som ja sitter och rider en shettis.. Tycker så synd om henne , min älskade tjej<3.. Men andra säger att ja inte ser stor ut.. Är de då bara för att folk vill vara snälla? Snälla va ärliga nästa gång , någon säger nåt.


Har ständiga repliker i mitt huvud : GE MIG TILLBAKA MIN HÄST! Så jävla orättvist.. Stackars älskling..


Jag känner mig som ett nervvrak och känns som ja skulle behöva hjälp innan jag blir psykisk störd..eller nått. Kan ju inget mera än att säga att, de står fel häst i en box i vårat stall.. Hästar är så grymt viktigt för mig och jag skulle DÖ om jag inte fick hålla på med det jag älskar mest.

Finns idioter till "ryttare" som inte ens uppskattar det dom får och har. Förhelvete börja bli lite tacksamma. För helt plötsligt kan det ha försvunnit.. Vissa känns det som vill inte ens hålla på med de dom gör, men de gör de för att visa upp sig och även tro sig vara fräna eller nåt.. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.



Jag älskar min fina plutt, Nimble<3
Ploj är BÄST i världen. Älskar <3






Bevis på en jävligt ledsen och halv som människa..





MIN älskling<3


....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0