17 mars-torsdag
Skulle vilja skriva lite ut ifrån hästarna i detta inlägg.. Kan iaf nämna att nibban mår och går BRA & de börjar närma sig tävling. Ploj mår oxå bra :).. En fågel viskade i mitt öra att Joker galloperar uppe på molnen med huvudet högt och mår mycket bättre<3..
Kan varna för sämre ordval i texten nedan. Men antingen läser ni eller inte.
Men just NU är det väldigt mycket känslor i mitt liv.. Jag misste nyligen min bästa vän, min älskade vän, min 4benta älskling.. Och det släpper tamefan aldrig.. Boxen brevid Mio ska INTE vara tom, och inte heller ska det stå någon annan hästjävel där!!!!! Det ska vara våra älskade joker<3 annars ingen annan, för det är en jävla döds box.. Alla hästar som stått där finns inte längre och det är så fruktansvärt HEMSKT att det ska vara så.. Jag behöver verkligen inte nämna dom hästarna men så är det och det är ofattbart och jobbigt att det är så..
Det är så vanligt att man är efterklok och det stör en så himla mycket.. Känns som jag har gjort så många fel den senaste tiden, och att jag inte är många till lags.. Vilket jag tycker är SÅ jobbigt..
Man tänker aldrig på vad det är man har förns man mister det man hade. Och jag hatar att vara otacksam för det jag verkligen har, jag bara blundar för den dagen som jag vaknar och då ingenting finns kvar..
Jag har varit dum i huvet idag med, men de är kanske rätt vanligt..
Igår var nog en av dom mest hemskaste dagarna i mitt liv, det är så mycket jag vill göra åt allt.. Men känns som jag inte hittar några lösningar på något. Önskar att man kunde spola tillbax 2 månader och göra om allting så det blir bra. För jag vill ha tillbax min Joker! Jag vill inte ha någon annan, jag vill ha min Joker.. Just nu mår jag så dåligt att jag vill till honom. Men hur jag än tänker och velar på hur ja ska göra i mitt liv eller fatta beslut så sviker jag alltid någon ändå. Hur gör man då? Om man inte kan va någon till lags och om knapps ingen vill lyssna?
Det finns människor som jag har totalt raderat i mitt liv och dom förtjänar inte att få komma tillbaka, aldrig nånsin. Dom jag vill ha i mitt liv är ärliga och raka inga falska jävla idioter som endast är ute efter att förstöra..
Jag skriver säkert jätte lustigt, men skriver mer som de är i en dagbok i detta inlägg.. Måste få ur mig allt, jag mår bättre om ja får prata om problemen.. Men som sagt så nämns inga namn vilket är omoget, för man skriver inte så öppet om folk..
Ibland önskar jag att vi aldrig träffats, allt kanske hade varit bättre då? För jag verkar endast vara problem för allt och alla.. Finns säkert folk som håller med mig totalt med allt nedstämt mot mig själv, men det är nog säkert för ni är avundsjuka på mig på ett eller annat sätt. Även att jag mår väldigt dåligt och gråter mig själv till söms så är jag ändå stark, för jag har inte tappat all kontroll än.. Men om det kommer en motgång till så spricker jag och DÅ vill jag till Joker på riktigt, jag saknar min häst helt enkelt.. Det är med tårar och darrig hand som jag har försökt få ihop dom här raderna.. Det finns väldigt mycket mera som jag vill skriva fast inte törs.. Förlåt om nära och kära tar illa vid sig av det jag skrivit.. Men jag måste ....
Dagens låt ; Metallica - Die, die my darling.
Det kanske inte är någon tröst, men jag skriver ändå.
Min morfar gick bort för ett tag sen och ibland känner jag mig verkligen som du beskriver i texten. Men det blir bättre. Även om man verkligen inte tror det. Det är bra att radera ut människor som tar för mycket utan att ge något tillbaka, även om det kan vara jobbigt så är det nyttigt.
Jag ville inte åka hem till min mormor till en början för att det var tomt och det var inte som det skulle när man kom dit. Men man är tvungen. även att det gör ont, så ont så man nästan går i bitar, så ont så man inte vet vart man ska ta vägen.
Och det uttrycket att tiden läker sår, är bara bull shit.
Men gör roliga saker, umgås med de som ger mycket och för tillfället inte tar så mycket. Omge dig med kärlek! För det är du värd!
Hej,
Jag förstår precis vad du går igenom och det är inte kul. Dock är det INGEN som blir gladare om du går samma väg som han, inte Joker heller. Visst vill han vara i din närhet men inte nu utan när det är dax för dig, o det är det inte än, tro mig. Din familj och många därtill skulle bli förkrossade. Precis som du skriver är det svårt att se och vara glad för de man har kvar när man känner sån sorg men det är naturligt. Var inte för hård mot dig själv. Det är alltid lätt att vara efterklok och fundera på vad man kan ha gjort annorlunda. Men vad hjälper det? Du kan bara trösta dig med att du gjort allt du tyckt/trott var rätt. INGEN tror något annat!! Ni är en djurfamilj in i själen och JAG vet att varken du eller din mamma skulle göra något annat än det bästa för era djur så försök sluta plåga dig själv nu och tänk possitivt. Tänk på Nimble som har utvecklats så mycket pågrund av DIG. Förr eller senare blir det lättare, jag lovar!! Hör av dig om jag kan göra något. Ta hand om dig och familjen nu, ni behöver varandra nu mer än någonsin. Kram till er alla!!!
Det är med stor sorg i hjärtat jag läser min underbara dotters ord.Jag förstår ändå både orden och känslan som du beskriver. Vi har gått igenom så himla mycket skit nu, det senaste halvåret. Jag har tyvärr inte några ord som kan göra allt bra. Men jag finns för dig,jag älskar dig i vått och torrt. Jag tycker att du är en stark tjej ändå. Du har sagt många tröstande ord till mig i detta elende, fast det borde vara jag som är den tröstande. Men vi ger varandra det stöd vi behöver i glädje och sorg.Nu kämpar vi vidare och lever vårt liv. Ingen kan påverka oss negativt längre.Man märker i dessa sorgliga stunder, vilka som verkligen tycker om en. Resten kan vi radera ut...
Jag älskar dig så det gör ont i hjärtat <3
Kram din mamma!!
Gumman jag finns för dig, det vet du<3
